Dum spiro, spero

Med min ringa kompetens har jag nu försökt mig på en liten utvärdering av miljöbyte med Enzo, 2,5 timme totalt var vi ute

Planen var att gå runt Sidsjön vilket i sig inte är helt nytt för honom men den här gången koncentrerade jag mig på att han skulle uppfatta mitt lugn och vända sig till mig när det blev för stressigt för honom. På vägen dit gjorde jag två passivitetspauser, kollade av början av sjön och fick vara ”fri” på ängen (nosa fritt men ända söka sig tillbaka till mig). Förändringar är inte riktigt hans grej men det gick hyfsat.

Första hundmötet gick dåligt (inte som förr men ändå…), andra hundmötet gick bättre men inte bra. Under dessa möten hade vi inte riktigt hittat balansen än och han var lite för hög. Halvvägs runt vänder vi och går tillbaka, tredje hundmötet gick bra och då hade vi jobbat på bättre med kontakten också. Den stora och lilla bron var inga problem att kliva ut på, snarare att han kastade sig upp på den smala/lilla. Vid Ankeborg håller dom på gräva ngt hål och tre karlar ”klättrar” på en stor traktor och dessutom stängde av den, mycket intressant och frustrerande att inte få gå fram och kolla direkt utan behöva vänta sittande innan tillåtelse gavs

Änderna var inte intressanta såvida dom inte flaxande över vattnet men han tittade bara, gick ner till vattnet och kollade läget sen satt vi på bänken och tittade på människor som cyklade/sprang/gick förbi. Två hundar gick förbi utan en tillstymmelse av reaktion mer än ett tittande från honom. Då var han lugn och vi hade nu en bra kontakt. Ängen tillbaka med fritt för nosande, blev väldigt uppeidetjagspårarnu, trumman över bäcken var intressant och den ville han gärna balansera på (fick inte för mig) och resten av vägen hem gick jättebra

Så till utvärderingen. Han verkar inte rädd i den bemärkelsen att han skyggar och tvekar (därmed inte sagt att han kanske är rädd). Väldigt framåt och minsta lilla som ser konstigt ut måste genast undersökas. Otillgänglig vid dessa tillfällen ungefär som att ”jag fixar, jag kollar, håll dig borta”. Ryggsäcksövningen har gett resultat, han blir lugn fortare. Är han uppe i varv har han svårare att kontrollera sig och vänta på tillåtelse.

Det här måste jag nu fundera lite på hur vi ska hantera så att flytten blir så smärtfri som möjligt för honom

Gillar inte vädret idag men eftersom jag inte kan göra något åt det så får man väl göra det bästa av den istället

Så vi har tränat inne; Kloss, position, stadga och plocka ur/i saker ur en låda. Jag har även tagit mig i kragen och filmat hur en promenad ser ut med Enzo idag, tyvärr har jag ju ingen ”före”film men om jag säger att han drog som ett skenande lokomotiv och var helt okontaktbar så kanske ni förstår

Det är så kul att se skillnaderna på hundarna; Enzo han bara tar för sig, bufflig som han är medan Cilla är mer försiktig och gillar inte att ha massa saker i munnen för henne räcker det att ta upp och släppa igen

Och sen filmen sen idag på vår härliga promenad, gillar musiken jag la till den passar så bra

Nu ligger Cilla, Enzo och Bruttan och gnager på märgben, eller Cilla verkar vara klar för hon gör ren nosen på soffan, och jag känner mig ganska nöjd med dagen

Vi har ju kommit rätt långt med Enzo´s ”rehabilitering” och så fick jag tipset om Bobbo´s Hundskola i Sundsvall som hade en kurs i stresshantering. Det lät ju bra för det känns som om det skulle vara det sista steget över tröskeln så jag anmälde mig och gick dit för 4 timmars teori ikväll. Det var jag och ett ungt par som var där med sin hund. Medan karln och jag väntade på paret så pratade vi lite och han använde ord som ”ledarskap”, ”dominans” och ”underkastelse”. Lite fundersam blev jag men tänkte att olika ord betyder olika för olika människor så jag tänkte att jag ställer mina konkreta ”hur gör du det”-frågor under teorin.

Paret kommer och Karln ska ta in deras hund, en rätt ung Aussie. Innan hunden ens klivit in får den ett slag på sidan av halsen, strax innanför dörren får den ett slag över nosen och ryck i kopplet. Karln har alltså aldrig träffat hunden!

Min snabba uppfattning av hunden är att den var ung, mjuk och nyfiken. Med behandlingen den fick utstå verkade den bli förvirrad, osäker och rädd. Men vad vet jag? Jag har ju ingen utbildning, kontakter med etnologer eller 40 år på nacken med hundar

I rummet där vi skulle ha teorin drog hunden lite mot ägarna (enligt mig helt naturligt, nytt ställe matte/husse är trygghet) och då blev det ett nytt slag på halsen och ryck i kopplet. Karln lockade på hunden och den vände på huvudet men inte en tillstymmelse till beröm att den gjorde ngt rätt utan ett nytt ryck i kopplet. Sen skulle hunden sitta i bur men hade inte sett en bur tidigare enligt ägarna. Hunden tittar in i buren och går in med framtassarna och luktar, då smäller Karln igen burdörren på baken så hunden kastar sig in och sätter sig i hörnet! Inte ett ord eller handling att den gjort rätt…. Sen kastar Karln ur sig frågan ”tycker ni jag är för hård?” och paret svarar att dom tyckte det var bra!!!!

Då hade jag fått nog. Sa att det finns trevligare sätt att träna hund på och att ingen skulle få behandla mina hundar på det där sättet, tackade för mig och gick… Synd att jag inte fann mig och kunde förklara för paret om samarbete och glädje i samvaron med hunden istället för att aga den till underkastelse

När jag satt i bilen hade jag ont i magen, mådde illa och skakade i hela kroppen sen tänkte jag på om Karln hade fått löpa på med Enzo så hade lillen antingen blivit helt knäckt eller så aggressiv att jag skulle måsta avliva honom… Eller med Cilla, stackarn skulle ju ha blivit ett nervvrak….

Därefter funderade jag på hur han kan lära ut stresshantering via misshandel, det om något är väl stressande????
Tacka vet jag mitt eget sätt att träna; tillit, förtroende, samarbete, vilja, nyfikenhet, påhittighet

Nä, nu ska jag försöka glömma denna obehagliga upplevelse och tänka goda tankar till paret att dom tar sitt förnuft tillfånga